Världsrekordet
Lena Sandgren kommer just från en idépresentation av föreställningen Världsrekordet. Det ska bli en interaktiv föreställning för högstadiet och arbetet har precis startat upp. Det är uppsluppen stämning och under själva presentationen hördes flera glada utrop när Lena visade sin scenografimodell.
- Ja, det hände något påtagligt, som om alla landade i ett ”Jaha, det är i det här rummet vi ska vara!”. Eftersom allt fortfarande är så öppet, vi vet att vi ska slå ett världsrekord på något sätt, men inte i vad, eller hur, var det nog ett lättnad att få någon sorts ram. Vi ska göra något tillsammans med ungdomarna, men vi vet inte vad än. Camilla, som ska koreografera, bad om en dansbana, så det tog jag med. Där ska finnas dansmatta så att vi kan göra koreografier som kräver det. I övrigt kommer vi använda befintliga golv. Jag har också tagit med olika element som kan tas fram eller ställas undan. De kan byggas ihop till en prispall kanske, eller en ”livets trappa”. Eller läggas ner så att publiken kan sitta på dem.
- Jag är ovan vid att starta en process, jag jobbar oftast som rekvisitör, men här är jag scenograf. Detta är dessutom ett väldigt öppet arbete där alla deltar med innehåll. Men jag bestämde mig för att utgå från en tidningsartikel om handbollstränaren Mikael Franzén, som vi haft som inspiration. En bild med en laguppställning inför en handbollsmatch fick bli min utgångspunkt.
Vilken roll kommer rummet att spela i det mötet?
- Nu var jag tvungen att ta initiativ för att driva arbetet framåt. Jag har intervjuat alla medverkande om vilken karaktär de har tänkt att göra. Detta är en samproduktion mellan dans och teater, alltså både dansare och skådespelare. Utifrån deras idéer och önskemål gjorde jag kollage och öppnade för dialog. Tomas Elfstadius har också inspirerat mycket med sin musik.
- Det är så spännande nu eftersom alla har börjat fundera och prata om sina karaktärer. Jättejättespännande! Vad ska hända när de möts? Har de träffats förut eller känner de varandra? Vi vet inte det, men de ska samarbeta på något sätt. Av någon anledning har de träffats här, var det nu är, en handbollsplan kanske.
Det är mycket vi inte vet. Vilken roll kommer rummet att spela i det mötet?
Vill du läsa mer? Här hittar du tidigare nummer av Scenkonst Plus.