Gympan och den alternativa världsordningen

Till hösten gör Regionteater Väst föreställningen Gympan och den alternativa världsordningen.

Regissören Johanna Larsson och scenografen Ulf Ökvist delar med sig av tankar om rummets betydelse, begränsningar och förutsättningar.

- Jag tycker det är ett spännande rum att utforska eftersom de flesta verkar ha en känsla av att hur det är att vara där, säger Johanna. Vi vill utgå från det specifika rummet, men också bryta mot rummet, mot de normer som finns där. Kanske göra saker som en inte brukar göra där. Det ska också bli intressant att se om saker vi tar med in i rummet och föreställningen betyder något annat i den miljön. Vad bär teaterrekvisitan ”boll” med sig för tecken in i ett rum där bollar är normalt?

- Ja, säger Ulf, men även om vi tillför en del saker är ju rummet det dominanta elementet. Jag tänker en del på hur vi ska kunna dela av rummet och publiken i mindre sektioner. Detta är ju ett devising-arbete och då är det viktigt att jag fortsätter att hålla öppet för flera lösningar. Vi vet ju i till exempel att vi ska ha musiker med i rummet. Om en tar med en ståbas in i en idrottssal blir det ett jättestarkt påstående.

- Just nu håller jag på att läsa in mig på ämnet Idrott och hälsa och fräscha upp mina kunskaper om vad idrottsämnet innehåller idag, fortsätter Johanna.
- Jag är intresserad av tematiken kollektivet kontra individen, men det intresset kommer ju från mig som vuxen. Vi kommer att jobba mycket med referenspublik för att vara nära målgruppen och kunna ställa frågor.

- Till exempel funderar jag också på det andra rummet, som ofta ligger i anslutning till Gympan, omklädningsrummet. Vad betyder preparationsrummet? Där alla ska ställa upp på normen som finns där; att duscha och byta om, det är så sårbart.

Säger vi bara att vi ska vara i det här rummet, eller ÄR vi verkligen i rummet? Utnyttjar vi det unika rummet?

- En av skådespelarna berättade att de i hennes sons klass diskuterat att skaffa duschdraperier. Det är ju en typisk kollektiv/individ-fråga. Alla människor är kanske inte bekväma med att vara nakna i grupp. Och vad händer när en tar med den känslan in i lektionsrummet Gympan?

Johanna resonerar vidare om att just skolans idrottshall inte är präglad av frivillighet. Men det är ju vi som jobbar med scenkonst för barn och unga i och för sig vana vid. Det är ju inte frivilligt att titta på vår scenkonst heller.

Ulf berättar att Regionteater Väst ofta spelar i gympasalar, och att det mest är av praktiska skäl. När teatern intar ett rum och bygger ett annat, strävar vi ofta efter att skapa en magisk spelplats. Nu leker vi scenkonst utifrån rummet vi har. Vi vinner något och förlorar något annat. Kanske blir det magiskt ändå. Nu kommer publiken in i ett rum som den förmodligen känner till och har en relation till.

- Det ska bli spännande att se vad själva rummet kommer att spela för roll, säger Ulf. Även om idrottssalar har mycket gemensamt är de också olika mysiga och har olika karaktär. Undrar hur det kommer att prägla föreställningen… Säger vi bara att vi ska vara i det här rummet, eller ÄR vi verkligen i rummet? Utnyttjar vi det unika rummet?

-Tänker en inte tanken kommer en ju inte vidare. Det tycker jag är att ta den turnerande teaterns förutsättningar på allvar, avslutar Ulf.

Läs mer om
Regionteater väst