Tanzmesse

I september reste danskompaniet tillsammans med tekniker och producenter till Düsseldorf och Tanzmesse. Föreställningen Utmaningar i koreografi av Kasper Ravnhøj och Noora Hannula var utvald av drygt 600 bidrag att delta på mässan.

Med på resan var också VD Susanna Dahlberg samt ordförande i Regionteater Västs styrelse, Anna Sibinska (Mp). Hon reste i ett sällskap med fler politiker och kulturchefer, arrangerat av Kultur i Väst för att stärka kunskapen om dans.

En del av arbetet som konstnärlig ledare är att nätverka och därför var Camilla Ekelöf närvarande också.

Hennes roll på plats var att representera kompaniet, se till repetitionerna av vår föreställning och att möta upp dem som blev intresserade av att köpa Utmaningar, eller något annat, till sin scen. Tanzmesse är ju som namnet antyder en mässa för danskonst. Många svenska kompanier och koreografer deltar årligen, men det var första gången för Regionteater Väst.

Under mässan finns möjligheter att se vad andra producerar, men det är också ett forum för dansare och koreografer att mötas och anmäla intresse för varandra. Camilla träffade flera koreografer som vill koreografera för oss och några som vill göra residens.

- Vi har gott rykte internationellt, berättar Camilla. Att vi är nya internationellt bidrar säkert till nyfikenheten, men också att vi har en så unik inriktning. Många vill lära mer om hur vi jobbar med barn och unga, och att vi har så goda förutsättningar att göra konst för den målgruppen. Det finns ett allt större intresse utomlands, men att helt dedikerat arbeta med det, på en institution, är väldigt ovanligt, fortsätter Camilla.

- En annan sak som är värdefullt med att ses på en mässa så här är att jag får tillfälle att träffa de andra konstnärliga ledarna från Norden. Det kan ju tyckas vara en omväg att åka till Tyskland för det, men vi är alla väldigt upptagna i vår vardag, och här finns avsatt tid för enbart detta. Det blir ingen konkurrens utan alla tipsar varandra, och vi samlas runt samma saker.

Under vår vistelse fick vi flera konkreta förfrågningar om gästspel utomlands, och de som inte såg vår föreställning hörde av sig i efterhand för att få trailern.

- Ja, skrattar Camilla, det blev nog årets snackis faktiskt.

Steget från förfrågningar till ett faktiskt gästspel utomlands är dock ganska långt. Oftast kan en gästspelsscen inte stå för alla kostnader utan vi måste också söka extra bidrag för utlandsresor.

- Nu har ju inte vi samma panik att sälja på mässan som flera fria producenter har. För oss är det viktigast att visa upp oss och att medvetandegöra vårt kompani som en möjlig arbetsplats. Jag har ju strategiskt valt koreografer som inte annars jobbar med barnpublik, och jag vill visa att det inte är ett krav. Ett intresse för publiken är förstås viktigt. Vi har en institution som kan möta upp med en massa erfarenhet. Vi förväntar oss inte annorlunda konst av de gäster som kommer till oss, men erbjuder tid och utrymme att prova nytt. Här finns möjlighet att vara i process.

VD Susanna Dahlberg reflekterar över sin vistelse:

- Vi kom till mässan på onsdagen. Utställarna höll på att ställa upp sina grejer. Det kändes skönt att vi ingick i ett större sammanhang. Vi var inbjudna av Åsa Edgren och MADE-IN att dela utställningsmonter med flera andra producenter, vilket kändes tryggt.

- Jag fick intrycket att Düsseldorf är en rik stad. Vi besökte många scenkonsthallar, som inte var gympasalar utan gamla lagerbyggnader och industrilokaler. Det upplevdes som en gammal industristad, lite som Uddevalla. Fin inspiration hur en kan använda och utveckla sin stad. Bland invigningstalarna fanns flera högt uppsatta politiker och stadens representanter såg mässan som en stor sak och var stolta.

Jag tycker det framkom att vår verksamhet verkligen är unik och jag är otroligt stolt över det och att Västsverige framstår som ett föredöme.

- På torsdagen spelade vi och det gick bra. Publiken bestod mest av festivaldeltagare. Till slut kom det en del barn, men det hade varit en del strul med bokningarna. Vuxennormen är så stark att vårt önskemål att åtminstone ha halva publiken med barn, var svårt att tillmötesgå. Det blir ju väldigt konstigt för oss att spela en föreställning som vanligtvis har 6-åringar i publiken, enbart för vuxna.

Susanna berättar vidare att hon imponerades av den höga effektiviteten på mässan. Det var en hög nivå på nätverkandet och deltagarna var målmedvetna. Personer hade bokat möten och följde upp kontakter. Hon besökte även seminarier, bland annat ett för producenter. De jämförde villkoren mellan länders olika bidragssystem och organisationsformer.

- Det är viktigt med internationella kontakter, men minst lika viktiga är de nationella och nordiska kontakterna. Jag tycker det framkom att vår verksamhet verkligen är unik och jag är otroligt stolt över det och att Västsverige framstår som ett föredöme.

Ordförande Anna Sibinska reste med delegationen från Kultur i Väst och anlände på fredagen.

- Det var roligt att lära känna andra aktiva inom dans, säger Anna. Ett fint initiativ av regionen! Det fanns bland annat representanter med från kulturnämnderna i Uddevalla och Borås och kulturchefen i Borås var med, liksom Borås Stadsteaters chef. Vi såg föreställningar tillsammans och det ger mycket att dela samma referenser. Kulturrådet från Berlin mötte upp och vi hade diskussioner om vad Sveriges roll är på dansområdet. Jag tycker att den delen med kontaktskapandet var väldigt lyckat. Många reagerade på att Sverige hade så många deltagare och besökare på mässan och undrade om vi har bättre förutsättningar för kultur än andra länder.

Anna fortsätter att berätta om att hon lärt mer om europeisk dans, och hur viktigt det är med det demokratiska uppdraget och reflektioner över vad konsten kan betyda när konsumismen tar över västvärlden.

- Jag hade förväntat mig stor konkurrens, men det var en öppen stämning. Jag kan också se att om man är en institution ökar möjligheten till internationalisering. Det råder verkligen olika villkor i branschen.

- Det var också intressant att vara i en europeisk stad som satsar på danskonst. Staden förstördes under andra världskriget och den nya arkitekturen är spännande och modern, men lite svår att orientera sig i. Gamla stan var oförstörd och vacker att besöka. Min plan var att ta tåget till Düsseldorf, men det gick helt enkelt inte. Samarbetet med den tyska järnvägen fungerar inte längre.

Susanna och Anna avrundar med att understryka vilken intensiv kompetensutveckling det innebär att se så mycket dans, och samtidigt reflektera över sin upplevelse med kollegor.