Om kunskap och upplevelse
Vi snubblade över en intressant uppsats från Örebro Universitet som med vinprovning som utgångspunkt kopplar smakbegreppet till kunskap, hantverk och estetik. Ämnet väckte många tankar hos oss. Kanske även hos dig?
Vissa aspekter av det som bildar vår upplevelse av smak är av mer vetenskaplig natur. De kan ses som objektiva fakta utan mänsklig påverkan. Vad är det för druva? Hur har vinet lagrats? Vem är dramatikern? Hur lång är föreställningen? Vår kunskap om och erfarenhet av liknande upplevelser triggar igång processer i hjärnan och vi är redan en bit på väg i vår smakupplevelse.
Forskare har använt sig av MRI-scanning av hjärnan vid vinprovning och kunnat se att både hos amatörer och professionella vinkännare aktiverades samma delar av hjärnan. Dock aktiverades ytterligare fler delar hos de tränade vinprovarna, delar som arbetar med minne och kognitiva strategier. Slutsatsen var att processen går att färdighetsträna.
Detsamma har uttryckts av Suzanne Osten om konst, när hon sagt att det är med konst som med fotboll – det blir roligare att ta del av ju fler matcher en ser, när en förstår hur reglerna fungerar och lär sig mer om spelets finesser. Det är därför som vi på Regionteater Väst så gärna håller våra Prata scenkonstsamtal, där vi introducerar en samtalsmodell för hur en kan tala om en (scen)konstupplevelse. Att uppmärksamma de olika delarna i en föreställning och tillsammans resonera kring de val som gjorts ger möjlighet till en både bredare och djupare reflektion över konsten, självet och hela livet.
Samtidigt som vi kan tala om smak som en förmåga till analys och reflektion så är vi också lättpåverkade av många andra faktorer, ibland helt utan att vara medvetna om det. Till exempel visar blindtester av coladrycker att testpersonernas val av dryck påverkades av av deras förkunskap om en viss produkt. En större andel försökspersoner sade sig smakmässigt föredra en av dryckerna när de inte visste vilken av dryckerna som var vilken, medan fler valde den andra drycken när märkena var kända och då också menade att den smakade bättre. Detta tolkas som att vi låter vår smak påverkas av vad ett visst val säger om oss – en identitetsmarkör, helt enkelt. Och visst är det en trygghet att välja att ta del av scenkonst som vi har en förkunskap om, hur grund den kunskapen än är. För ärligt talat – när såg du senast något som du inte hade en aning om vad du skulle förvänta dig av?
En konstupplevelse är en estetisk upplevelse och det finns forskning på att många menar att det att njuta av ett vin också är det. De menar att likheten främst återfinns i upplevelsen av själva drickandet, njutningen, och att upplevelsen kan bli större av kontexten och/eller förkunskaper om vinet, precis som i tankarna om Prata scenkonstsamtal. Tänkare har genom tiderna formulerat sig på olika sätt kring var estetiken i ett objekt finns. Platon menade att den fanns i objektet själv, medan den finske konstvetaren Yrjö Hirn menade att den fanns inom betraktaren själv. Nietzches teori om att estetiken uppstår i samspelet mellan objektet och betraktaren anses som det mest dominerande synsättet idag och därmed är det estetiska en subjektiv upplevelse. Det spelar roll vem jag är som tar del av en scenkonstupplevelse, när jag gör det och tillsammans med vem jag gör det. Och på samma sätt, menar vindrickare, smakar ett och samma vin olika beroende på av vem, när och hur det upplevs. Den estetiska upplevelsen påverkas av oss människor i stunden, i samspel med den smak-/konstupplevelse vi förnimmer.
Att beskriva sin (smak)upplevelse så att den blir begriplig för någon annan är snudd på en konst i sig. Vissa delar, de mer vetenskapliga, kan beskrivas mer objektivt medan den subjektiva upplevelsen kräver en annan terminologi. Inom konsten saknar vi en vedertagen vokabulär för detta, medan vinkännare refererar till struktur, syra, aromer etc. Men inte heller de orden kan ringa in hela upplevelsen. Därför används ofta mer metaforiska referenser, som muskulös eller balanserad. Det är ju i sig en omöjlighet – ett vin kan inte vara muskulöst – men det ger associationer som kan hjälpa oss konsumenter att uttolka upplevelsen. I alla fall om det kan härledas till våra tidigare erfarenheter av ett muskulöst vin och vår egen tolkning av begreppet. På samma sätt kan vi skapa en gemensam referensram med människor som upplevt samma konst som vi själva och hitta ett sätt att tala om upplevelsen utifrån en mer subjektiv position.
Men inte ens de erkända kännarna av vin kan skilja ett vin från ett annat utifrån en beskrivning gjord av någon annan. I somliga fall kan de inte ens när de själva benämnt ett vin på ett visst sätt senare peka ut vilket av vinerna de beskrivit. Människan är inte en robot som reagerar likadant på samma smak-/konstupplevelse i alla situationer. Det är den sammanlagda upplevelsen av flera intryck som påverkar vårt (smak)omdöme.
Slutligen skulle vi kanske kunna säga att begreppet sensorik, som annars används för att beskriva förnimmelser gjorda av våra sinnen (smak, lukt, syn, hörsel och känsel) hos till exempel av livsmedel, även torde omfatta konstupplevelser:
Sensorik, sammanfattande benämning på processer som ger upphov till eller påverkar sinnesförnimmelser (sensationer) och tillhörande varseblivningar (perceptioner).
(NE.se 2017. Hämtad 2017-09-28, www.ne.se/sensorik)
Läs uppsatsen Vinprovningshantverk i sin helhet här.
Läs även Prata scenkonst och Prata dans.
Vill du läsa mer? Här hittar du tidigare nummer av Scenkonst Plus.