Den goda smaken

Vårt femte tema till Scenkonst Plus kom efter en lång diskussion i redaktionsgruppen att rikta in sig på frågor om smak och normer. Varför känns det så svårt och känsligt att prata om smak i relation till scenkonst och så lätt i andra sammanhang, som om vi pratar om mat, inredning, semesterprioriteringar eller skor? Kanske är vi rädda att trampa på ömma tår, att den egna smaken ska tolkas som kritik mot någonting annat eller kanske helt enkelt att någon annan, med en högre maktposition ska tycka tvärtom?

Jag gick runt på teatern och gjorde en helt ovetenskaplig undersökning om smak bland mina kollegor. Jag frågade vad de har för favoriträtt och varför den är godast samt vilken av våra egna föreställningar de gillat mest och varför. Jag ville höra vilka ord som användes och vad orden som beskrev favoriterna skapade för smaker i mig.

Beskrivningar av varför vi gillar viss mat på Regionteater Väst:

Det är en blandning av krispigt, mjukt, sött, syrligt, salt, hetta och jordnötter. Lite av varje, sött och salt. Blandningen. Supergott, det gör mig jätteglad. Om solen var mat skulle den smaka så. Tillfredställande och sött. Fett och härligt och fett och knaprigt. Sött, nudlar, mycket grönsaker, blandningen, nötterna. Gott, varierbart. Gott, jag kan själv laga det. Kryddningen, det är bra smaker. Mustigt god, bra smaker, salt, krämigt, ostigt. Går att variera mycket. Torrt, gott kött. Jag fick det som barn, nu älskar jag det i alla former. Jag tycker om det, med ost. Kan äta det varje dag. Jag tröttnar aldrig. Den är god i munnen. Gott, trevligt att käka, det är lugnt att plocka med. Det är gott. God kombo, en enkel rätt, inte så mycket smaker som krockar med varandra. Gott. En sammansmältning av smaker. Rött. Det är en vacker färg.

Beskrivningar av varför vi gillar viss scenkonst på Regionteater Väst:

Det är en blandning av roliga rörelser, humor, tillrättalagd men ändå inte. Bra musik, mycket att titta på. Collage, lite av varje, en får tolka själv. Intelligent, behagfull, underhållande i sökandet efter funktionalitet i allt. Smart. Den tilltalade mig helt enkelt. Det fanns inga givna svar. Gränsöverskridande, anarkistisk, problematiserar de utsattas situation, rolig, involverande. Bra skådespeleri och scenografi. Jag är inte beredd på vad som ska hända. Bra med publikinteraktionen. Prestigelös, överraskande. Viktig tematik. Rolig, med ett starkt budskap. Uppskattad och rolig att spela. Tidlös, känns alltid aktuell i samhället. Enkel och samtidigt komplex. Normbrytande i sin form. Lustfyllt arbete. Man blir glad, alla ser ut att ha roligt. Berörde mig som människa. Rolig, bra dynamik mellan skådespelarna. Den påverkade mig mycket. Känsligt. Jag kände igen mig. Jag blev rörd och grät. Den vände upp och ner på saker. Ovanlig och oförutsägbar. Jag kände mig trygg trots känslokast och weirda scener. Den var varm och rolig, den tog hand om temat på ett omhuldande och fint sätt. Den var estetiskt tilltalande. Den kommunicerar bra. Roligt hela tiden från början till slut. Det var mycket delaktighet i skapandet. Genial idé, lyssnandet och interaktionen. Att få se professionella kroppar och amatörer tillsammans. Den var någonting annat. Det var en empatisk föreställning på ett icke-sliskigt sätt.

Om smaken skulle styras utifrån majoritetsbeslut genom interna omröstningar skulle vi på Regionteater Väst just nu oftast äta thai-mat och oavbrutet spela föreställningen Troll i utkanten av samhället.

Det smakar olika. Det goda kan också vara ordlöst. Jag tänker på att språk är makt, att smaken sitter i hjärnan och att vi lär oss av varandra vad som är att betrakta som god respektive dålig smak. Ett lärande som inte upphör. Ett mätande och vägande. Jag tänker att smaken inte är enbart individuell, den skapas också av oss i kollektivet och på de ytor där vi möts. Om smaken skulle styras utifrån majoritetsbeslut genom interna omröstningar skulle vi på Regionteater Väst just nu oftast äta thai-mat och oavbrutet spela föreställningen Troll i utkanten av samhället.

Det är ju gott och bra!

Eller, skulle vi tröttna efter ett tag och ropa längtande efter knäckebröd och gammal scenisk skåpmat? Eller skulle vi göra aktivt motstånd och helt enkelt kräva att få vara med om helt nya, för oss okända smakupplevelser igen? Skulle vi behöva bända, bryta och rasera våra egna normer och idéer om scenkonsten och den goda smaken?

Text: Julia Boström, producent Regionteater Väst