Pjäsens innehåll bär rumslig form

Charlotta Nylund är frilansande scenograf som gjort flera produktioner på Regionteater Väst genom åren. Just nu arbetar hon med Fursten på Backa Teater i Göteborg.

Regionteater Västs uppdrag är bland annat att turnera i 49 kommuner. Påverkar turnerandet ditt arbete som scenograf?

- Ja, verkligen! Vad jag än gör, var jag än är, så är det praktiska omständigheter som styr mitt arbete. När det gäller turné blir det en väldigt central aspekt. Det är stor skillnad på om rummet ska stå på en fast scen eller kunna packas ihop i en lastbil.

Den turnerande kontexten är inspirerande, tycker jag. Min fantasi går igång på att föreställningen ska ut och åka. Jag fantiserar om resan, den uppsökande teatern, att den dyker upp på oväntade ställen. Och så är det roligt att inte ha full kontroll.

Som scenograf kan jag inte stå och vifta med färg och form utan grund. Det är nog därför jag är just scenograf; omständigheterna ger mig ett innehåll att utgå ifrån.

Du har gjort scenografi och kostym till Troll i utkanten av samhället, föreställningen som blivit utvald till årets Bibu. Hur var det att arbeta med den devising-produktionen?

- Det var ett väldigt roligt arbete. Vi pratade mycket om troll och tiggeri, om hur det är att vara i utkanten av samhället men även om hur det är i utkanten av teatern. Vi tänkte mer på olika människor och att göra roliga grejer i mötet med barnen, än att vi skulle göra just teater.

Jag har nog aldrig jobbat så oförberett rent rumsligt tidigare. Vi visste bara att det skulle finnas ett troll under en bro och att sagan om de tre bockarna Bruse skulle vara med på något sätt. Graden av galenskap stod dock klart för mig tidigt; den här ensemblen innehåller ett gäng lagspelande superindividualister.

Det bästa med devising är förmånen att jobba så tätt tillsammans med de personer som är med i produktionen. Om jag vet vilka de är, kan jag tänka på dem långt innan, t ex i relation till kostym. Det är annat att göra kostymskisser till personer jag inte känner eller ens har sett innan.

Vad utgår du ifrån när du ska skapa en scenografi?

- Det är innehållet som ska bära min form och speglas i det rum jag gör. Så om jag inte förstår innehållet i en text, får jag panik. Som scenograf kan jag inte stå och vifta med färg och form utan grund. Det är nog därför jag är just scenograf; omständigheterna ger mig ett innehåll att utgå ifrån.

Ofta gör jag både scenografi och kostym. Tidigare tyckte jag att kostym mest var ett nödvändigt ont, men nu är det nästan tvärtom. Det har gått en våg av avskalade rum genom teatersverige under en tid och dessutom är många svenska regissörer inte särskilt visuella i sitt arbetssätt. Då blir det mer fokus på karaktär och kostym.

Din strävan tycks vara att inte göra särskilt insmickrande rum, stämmer det?

- Ja, det stämmer. Egentligen skulle jag vilja att det var ännu mindre vackert. Teater gör hela tiden konstruktioner av verkligheten och den är sällan symmetrisk. Därför vill jag göra icke-symmetriska rum som gärna får skava lite, på rätt ställen.

Ta till exempel Välja säte i regi av Frida Röhl. Den scenografin tycker jag är riktigt fin, även om den inte alls är insmickrande. För sådant blir jag så trött på. Jag försöker hålla min egen fåfänga stången.

Jag funderar faktiskt på att göra något svalt och elegant någon gång. Jag kommer kanske inte klara av det, men ska i alla fall försöka.

Berättat för Ida Svanberg