Föremålen är våra meddansare

Vi befinner oss i verkstaden på Regionteater Väst i Borås där Lena Sandgren håller på att packa alla föremål som ingår i dansföreställningen Propreté. Den ska åka till Helsingborg för att spela på Bibu. Vi går fascinerat igenom alla packlistor och pärmar med bilder på olika uppställningar som sakerna får under föreställningens gång.

- Det handlar ju om organisering, säger Lena Sandgren, som jobbat som rekvisitör i produktionen. För mig handlar det om själva livet, hur vi håller på och sorterar, väljer, organiserar och börjar om. För att livet är föränderligt.

  • Foto: Håkan Larsson
  •  

Det är med stor värme och kärlek Lena visar upp alla grejer. De är i förvånansvärt gott skick med tanke på hur många föreställningar Propreté redan har spelat.

- Jo, men det är nog för att de är så omsorgsfullt utvalda och alla känner ansvar för dem, säger Lena.

- Ja, de är som våra meddansare, flikar Maria Ulriksson in. Hon är dansare i föreställningen och tittar förbi i verkstaden för att låna en slipmaskin.

Lena berättar att urvalet var väldigt lustfyllt och att hon fick mycket energi i processen eftersom scenografen Jenny Nordberg och koreografen Martin Forsberg gav så mycket förtroende till henne och att de hade en så fin kommunikation i arbetet.

  • Foto: Anna Ahnstedt Mitle
  •  
  •  

-Till en början tog jag fram kanske tre gånger så många föremål än de som sedan användes. Ur den stora massan valde både scenografen, men också alla dansarna och koreografen, de saker som samspelade bäst. Och varje föremål betyder verkligen något för helheten. Det blir politiskt. Att den ståtliga Nike-statyn har lika stort värde som en elastisk binda som rullas ihop, så perfekt det bara går. Att en rulle kassakvitton ska må lika bra. Ja, jag pratar om dem som varelser!

Under turnén har vi alla hjälpts åt med packningen. Det är som att vi har gemensam vårdnad om föremålen. Ja, de är ju faktiskt kollegor.

När vi fortsätter att prata om framtagningen av produktionen, och turnerandet, blir det nästan en metanivå. Hur ska vi organisera denna organisering?

- Det har verkligen krävts samarbete från alla, säger Lena. Det var ju inte så mycket tillverkning, men istället mycket precisionsarbete. Dansarna, som ju skulle hantera varje sak, kunde fråga ”Åh, kan du slipa av lite här, eller limma fast ett litet stöd för mitt finger?” ”Kanske ska pennorna vässas lite till? Så att de ser skarpa ut, men inte så att de sticks”. Speglarna har självhäftande plast ifall de skulle falla i golvet, saxarna är tejpade, repet ihopsytt. Vi jobbade nära varandra och justerade allt eftersom.

Under turnén har vi alla hjälpts åt med packningen. Det är som att vi har gemensam vårdnad om föremålen. Ja, de är ju faktiskt kollegor.

Läs mer om
Regionteater väst